Varför kan det bara inte gå som man vill?

Ja, som ni kanske förstår så har även jag påverkats ganska hårt av torkan, precis som dom flesta andra. Och till skillnad från dom flesta blir jag ganska irriterad eller bitter när det inte går som jag vill. Nu är 3 av dom 4 vattentunnorna tomma som jag hade lyckats fylla. Jag kan inte plantera ut fler plantor för jag vill inte att dom ska torka. Men det är mörkt, trångt och fuktigt inomhus så igentligen vill jag bara få ut allt. Mitt glasväxthus går det inte heller så bra för då delar hamnar åt fel håll, sätts i fel ordning och det är inte den tydligaste instruktionsboken. Av majsplantorna jag planterade ut för någon vecka sen så lever typ 5 men alla ligger ner pga torkan och säkert värmen. Några av mina fina kålplantor har även torkat. Till och med hela kålskyddet hade vält idag när jag kom hem och satt det inte en liten, jävla kållarv på en av plantorna.

Ja, jag är sjukt, jävla bitter just nu men jag hoppas bara att det reder upp sig. Att det börjar regna, att resterande av mina plantor överlever, att jag får ihop växthuset och odlingsbänkarna bl.a. Mycket av mina planer kommer skita sig pågrund av den här saknaden av vatten. Och det är just den som är mitt största hinder just nu. Plantorna överlever om dom inte får stå i ett växthus och jag kommer klara mig utan några kålhuvuden men inget klarar sig utan regn. Jag är så desperat att jag överväger att köpa vatten.

Men det finns en del små saker som fortfarande kan pigga upp en litegrann. Idag hittade jag en stor gurka i fönstret bakom gardinen som jag helt hade missat och vem blir inte glad av det? Mina vita smultron har börjat sätta bär och jag vet att fåglarna inte tar dom pga sin färg vilket gör mig glad. Sen blir jag glad när jag ser att trots allt detta så mår mina pumpor, gurkor och meloner fortfarande riktigt bra inomhus i sina små papperskrukor. Och dom är faktiskt nästan en av dom viktigaste beståndsdelarna i min trädgård och det är dom som ger mig hopp om att det ändå kan bli en bra skörd. Och det är sådana saker som gör att jag inte slutar odla trots att jag är arg och uppgiven på allt som växer inklusive mänskligheten. Det är dom små sakerna som gör att jag fortsätter frammåt, även om det tar lite längre tid och är lite jobbigare. 

Jag vet att det här inte är ett peppande inlägg, ett intressant inlägg eller ett roligt inlägg men jag förväntar mig inte att folk ska tycka om just det här inlägget. Det är till för att jag ska kunna skriva av mig och ta tag i trädgården igen. Jag har ett starkt driv men när många saker går emot så tappar jag lusten. Och det tror jag att ganska många håller med om. Så går det för illa så ska ni inte tro att ni är ensamma. Men jag hoppas att det har gått bättre för er än för mig den senaste månaden. Tappa inte tron, regnet kommer snart!

Lycka till med er odling!

~Hanna~