Att odla kalebass i Sverige, Apple gourd
Året 2018 var något som jag tror många kommer minnas av olika anledningar. Valår, fotbolls-VM i Ryssland och juli har inte varit såhär varmt på 260 år. Och just den varma sommaren spelade en stor roll för alla som odlar här uppe i norden. Både negativt och positivt. För mig så var det nästan mer negativt än positivt. Inget regnvatten så mina växter fick nöja sig med vad dom hade. Mycket stod bara och trampade istället för att växa sig stora och producera. Men en gröda som ändå har gjort den här sommaren till något positivt är min äppelkalebass.
En helt okänd gröda för mig. Självklart har jag hört talas om kalebass förut men just äppelkalebass. En stor, grön äppelformad frukt mitt i ett gigantiskt bladverk med vita blommor. En vacker växt helt enkelt. Det är inte många som odlar kalebasser så här norr ut för att dom kräver ett så långt och varmt klimat med mycket gödsel och vatten. Men man ska aldrig säga aldrig. Min äppelkalebass stod i en polytunnel utan plast, alltså bara en ställning. En lång snickrad låda som var bottnad med massor av löv och på det en säck planteringsjord och en kärra med hästskit. På det lite hö och halm för att på så sätt täckodla bädden och hindra den från att torka upp.
Den 7 maj sådde jag ett frö. Ett ganska stort frö faktiskt men fortfarande bara ett frö. Fröet kom från Tradewindsfruit, en hemsida som säljer fröer i USA. Jag gick in under kategorin "Gourds" där jag hittade "Apple gourd". En äppelformad kalebass. Jag klickade hem ett paket med 15 fröer för ca 23 kr plus frakt. Kalebassen växte som alla andra gurkväxter, snabbt och intensivt. Den 12 juni planterades alla meloner och kalebasser ut i polytunneln och den nya näringsrika jorden. Stack ner pinnar med klättersnören som jag fäste i taket på polytunneln och lär alla växter klättra upp mot solen. Nu skulle det bli bästa odlingsåret nånsin.
20 juni hände det som inte fick hända. Mitt växthus blåste sönder. Det blåste inte bara sönder, det drog upp alla plantorna som klättrat på sina snören. Jag dog inombords. Allt jobb, alla planer, skörden allt var bara skit. Det jag satsat som mest på var borta. Alltihop. Fans jävla helvete. Jag sket i det, jag lät skiten ligga och orkade inte ta tag i det.
I mitten på juli började något hända. Något grönt låg på jorden. Jag brydde mig inte. Det var väll bara ogräs som hade tagit över odlingslådan. Men den växte mycket, blev grövre, längre. Den slingrade sig längst några snören som fortfarande hängde i den nakna ställningen. I augusti så var halv ställningen täckt i en stor fin, grön massa. Inget vatten eller extra gödning, ingen kärlek eller knappt en blick åt dess håll. Men så börjar jag kolla närmare på den. Den är ganska fin trots allt. Det enda som överlevde växthuskraschen. Jag märker att den har börjat bilda knoppar. Knopparna slog ut till fantastiskt vackra blommor. Någon gång runt 5 augusti så upptäckte jag första honblomman och pollinerade den för hand för att öka chansen för pollinering. Egentligen så tyckte jag att det var för sent, den skulle aldrig hinna utvecklas klart på den korta tiden som var kvar.
Men man ska aldrig säga aldrig och 24 september så tog jag sekatören och klippte av den stora frukten som bildats. Frostnätter var på g och jag ville inte riskera att mina enda frukt skulle frysa och sedan ruttna. Den hade hunnit blivit gigantisk i mina ögon och jag hoppades verkligen att den var mogen nog för att torkas eller i alla fall eftermogna, så som paprika, chili, tomat och pumpor kan göra.
Och nu den 13 november har jag en superfin prydnad som ligger på vitrinskåpet i hyllan och ser vacker ut. Den har dessutom börjat låta ihållig vilket är ett tecken på att den torkar som den ska istället för att ruttna. Jag hoppas kunna göra en fin fågelholk av den till sommaren och då ska jag dessutom spara alla frön från den. Förhoppningsvis så anpassar sig fröerna lite bättre efter det svenska klimatet än vad orginalfröerna gjorde. Det hör inte till standarden att ha en såhär varm och konstant sommar och det är ett under att en grönsak/frukt med 110 utvecklingsdagar lyckades hinna få en stor och fin frukt trots att den har blivit behandlad som om den vore död större delen av tiden.
Det är det fina med odling. Mycket av det vi kämpar mest för misslyckas vi med, men då kommer något annat in och tar dess plats. I år gick inte så mycket bra på grund av vattenbristen men det som gick bra uppskattade jag och värderade mycket högt! Den största vinsten för mig i år var min äppelkalebass och förhoppningsvis kommer den stanna kvar hos mig i många år framöver.
Om ni tänker odla kalebass så kom ihåg att plantan blir gigantisk om man inte klipper ner den. Jag hade plats så för mig var det inget problem men Sara Bäckmo bland andra har bra instruktioner på hur man klipper gurkväxter för att dom inte ska sprida ut sig så mycket.
Lycka till och våga odla kalebass nästa år!
~Hanna~